onsdag 28 april 2010

Familjer i förändring

Det engelska ordet transition betyder ”övergång, förflyttning; förändring, omvandling”. Det är ett begrepp som ofta används när man vill undersöka omvälvande förändringar hos individer (komma i puberteten, bli arbetslös, gå i pension, förlust av anhörig, drabbas av naturkatastrofer, etc) och familjer (giftemål, bli föräldrar, skilsmässa, etc). Men kan man verkligen säga att alla de händelser och processer som man kallar ”transitioner” handlar om samma sak?

Philip Cowan (1991) gör en viktig distinktion mellan normativa transitioner, övergångar som alla individer och familjer förväntas göra, och icke-normativa transitioner som är oväntade bara en del genomgår. Utvecklingspsykologin utgör ett exempel på det förstnämnda, där barnet förväntas ta sig igenom ett antal nödvändiga utvecklingsstadier. Exempel på icke-normativa transitioner är giftemål och jordbävningar, som naturligtvis inte kan förväntas inträffa för alla.

Cowan betonar att det inte räcker med att något hänt för att det skall betraktas som en fullbordad livsförändring, utan det krävs någon form av kvalitativ förändring:
For a life change to be designated as transitional, it must involve a qualitative shift from the inside looking out (how the individual understands and feels about the self and the world) and from the outside looking in (reorganization of the individual's or family's level of personal competence, role arrangements, and relationships with significant others). Passing a life marker (e.g., entering school) or changing one's identity (e.g., becoming a husband or father) does not in itself signify that a transition has been completed. (Cowan, 1991, s. 5)
Cowan skiljer mellan transitionens process och struktur. Process beskriver Cowan som den dynamik eller de ”mekanismer” som driver på en transition, vilken ”väg” som individen eller familjen tar genom transitionen och vilken grad av anpassning som uppnås efteråt. Med struktur menar Cowan hur de olika delarna i systemet hänger ihop, summerat som självbilder, roller och relationer.

Cowan betraktar transitionens struktur ur två perspektiv, dels inifrån och hur individen (eller familjen) ser på sig själv och sin omvärld, dels utifrån och hur individen (eller familjen) förändrar sina roller och förmågor att hantera den nya situationen.

Om man utgår från inifrånperspektivet, finns det någon form av upplevd diskontinuitet, det finns ett före och efter transitionen:
There is a perceived discontinuity between the way it was and the way it seems to be now, and, usually, this change is accompanied by some emotional turmoil.
Diskontinuiteten gäller individens självbild (”sense of self”), antaganden om världen (”assumptive world”) och affektreglering (”affect regulation”) i form av intrapsykiska copingstrategier. För alla tre aspekterna ger Cowan exempel på hur detta kan appliceras på individier, familjer och samhällen; Cowan gör anspråk på att definiera transitioner på ett sådant sätt att de kan användas på flera analysnivåer (implicit tycks hans sätt att resonera kring jämvikt och delarnas ömsesidiga beroende av helheten ha en systemteoretisk utgångspunkt). Vidare menar han att det måste ske en kvalitativ förändring i alla tre av dessa aspekter för att vi skall tala om en transition i egentlig bemärkelse.

När det gäller utifrånperspektivet räknar Cowan upp rollförändringar (”role reorganization”), förändrad personlig kompetens (”restructuring personal competence”), förändrade relationer (”reorganization of relationships”) samt affektreglering (”affect regulation”) i termer av interpersonella copingstrategier.

Cowan resonerar en del kring sårbarhets- och skyddsfaktorer (en del familjer klarar förändringar, andra inte) och nämner tre tänkbara faktorer: situationens krav, individens (eller familjens) resurser samt individens (eller familjens) tolkning av tituationen. Slutligen problematiserar Cowan sin egen definition med att det inte alltid är så enkelt att urskilja var en förändring börjar och var den slutar:
Given the fact that two or more transitions can be simultaneous (fatherhood, job change), overlapping (late adolescence, career choice), or sequential (marriage, parenthood, or vice versa), it would seem difficult to find two periods of stability that a transition is supposed to bridge. My tentative conclusion is that stability and change are relative terms. […] We need to integrate the views of the subjects we follow longitudinally; their responses to interviews and questionnaires may inform us about how they mark off periods of stability and change as they move from the past, through the present, toward the future. (Cowan, 1991, s. 25)


Cowan, P. A. (1991). Individual and family life transitions: A proposal for a new definition. I P. A. Cowan & M. Hetherington (red.), Family transitions (s. 3–30). Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar