- Kön är en social konstruktion: Enligt Ström hävdar många feminister att alla observerbara könsskillnader är inlärda och att det i själva verket inte finns några väsentliga biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Detta menar Per Ström är helt felaktigt, och hänvisar till en del samtida forskning som tycks peka på medfödda skillnader mellan pojkar och flickor, till exempel att halten av det manliga könshormonet testoseron styr riskbenägenheten hos vuxna individer. Ström jämför också med könsskillnader hos andra djuarter, och påpekar att människan också är ett djur, så varför skulle inte också mänskliga hannar och honor skilja sig åt?
- Kvinnor får lägre lön för samma jobb: De existerande löneskilnaderna mellan män och kvinnor beror i första hand på att män och kvinnor har olika yrken och olika arbetsuppgifter, plus ett antal andra faktorer. Kontrollerar man statistisk för dessa faktorer försvinner löneskillnaderna mellan könen. Faktum är lönegapet minskar och i vissa yrkesgrupper och geografiska områden har kvinnor högre medianlön än män, framför allt på grund av att de har bättre utbildning.
- Kvinnor har svårare att göra karriär: Ström menar att så inte är fallet, utan kvinnor vill helt enkelt inte ”göra karriär” i samma utsträckning som män. Här grundar sig Ström på samma argument som i den första myten, att män, av naturen, är mer tävlingsinriktade, mer riskbenägna och bättre på att fokusera på en uppgift i taget. Kvinnor, å andra sidan, väljer yrken där de arbetar med människor, de väljer barn och familj framför karriär, och de är heller inte lika matematiskt begåvade som män. Att män kommer längre i karriären beror på att de lägger mer tid i arbetslivet än kvinnor, och det i sin tur beror på deras tävlingsinriktade natur. Kort sagt, det är fullt naturligt och helt i sin ordning att män gör karriär och kvinnor stannar hemma med barnen. Något ”glastak” finns inte. Tvärtom: det är män som blir orättvist behandlade när kvinnor kvoteras in i styrelser och på andra maktpositioner.
- Män slår kvinnor: Ström menar att problematiken med att (vissa) män misshandlar kvinnor är överskattad. I första hand är det män själva som blir misshandlade av andra män. Dessutom är problemet med kvinnor som misshandlar män underskattat: kvinnor använder våld mot män i lika stor utsträckning som män använder våld mot kvinnor. Mörkertalet är stort, eftersom slagna män skäms och inte vill tala om det.
- Kvinnor dubbelarbetar: Totalt sett arbetar inte kvinnor mer än män. Män tillbringar visserligen mer tid i yrkeslivet, men slår man samman den tid som män och kvinnor lägger på arbetet respektive hemma, visar det sig faktiskt att det är männen som arbetar mest.
- Kvinnor får sämre sjukvård: Denna myt delar Ström upp i flera mindre komponenter: (1) läkemedel provas ut på män, för män; (2) kvinnor får sämre hjärtsjukvård; (3) kvinnor diskrimineras i största allmänhet med exempelvis längre väntetider och sämre ambulansvård. Ingen av dessa myter har någon saklig grund, menar Ström. Medicin provas inte ut bara på män, och även om det gör det spelar det ingen roll, för skillnaden mellan män och kvinnor är så liten (sic!). Dessutom är det snarast så att det är män som får sämre vård än kvinnor. De väntar längre med att söka hjälp (för de är ju män), och därför behöver de mer avancerad vård när de väl kommer i kontakt med sjukvården. Ström avslutar med statistik som visar att kvinnor, som helhet, kostar vårdapparaten mer.
- Vad är det för feministiska myter som Ström försöker vederlägga? Det han kallar ”myter” är ingenting jag känner igen från det feministiska tankegods jag känner till, men som doktorand i genusvetenskap och psykologi kan det förstås vara så att jag i första hand kommer i kontakt med den akademiska, filosofiskt medvetna feminismen som inte nedlåter sig till sådana förenklingar och generaliseringar som Ström gör.
- Ström blandar ihop social konstruktion med diskussionen om arv kontra miljö. Att kön är en social konstruktion är inte att påstå att det inte finns några (naturliga givna) könsskillnader mellan män och kvinnor. Social konstruktionism är ett epistemologiskt synsätt som hävdar att vår kunskap om världen är en rekonstruktion av verkligheten, inte en avbildning av den, och med ”socialt” menas att denna rekonstruktion alltid sker i ett mellanmänskligt sammanhang (se vidare min text om social konstruktionism). Det finns ingen motsättning i att vara socialkonstruktionist och tänka sig att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Även om jag ifrågasätter Ströms åsikt att män av naturen är mer risktagande och tävlingsinriktade (det finns studier som pekar på motsatsen, och över huvud taget är det ett metodologiskt och epistemologiskt omöjligt projekt att försöka skilja mellan arv och miljö), har jag inga problem med att det skulle finnas ”naturliga” skillnader mellan män och kvinnor. Den avgörande frågan är vilka betydelser vi ger dessa skillnader – och det är här socialkonstruktionismen brukar komma in.
- Eftersom Ström betraktar skillnaderna mellan män och kvinnor som oproblematiska och naturligt givna, ser han heller inga problem med att män och kvinnor har olika yrken, att kvinnors yrken generellt sett är lägre betala än mäns, att kvinnor förväntas vara föräldralediga medan män kan välja det, att kvinnor går miste om befordringsmöjligheter under denna föräldraledighet, och så vidare. Kort sagt, Per Ströms essentialism innebär att de existerande skillnaderna mellan könen – som många kallar för ”orättvisor” – är naturliga och önskvärda.
- Flera av de studier Ström hänvisar till (och hans urval är synnerligen selektivt) är behäftade med metodologiska problem. Hur vet vi, till exempel, att kvinnor inte generellt sett underskattar den tid de lägger ned på arbete i hemmet, och män överskattar den, dvs. att Ströms påstående att män i genomsnitt arbetar 19 minuter mer per dag i själva verket är ett systematiskt mätfel? Det finns flera studier som tyder på att såväl män som kvinnor är förvånansvärt omedvetna om den sneda arbetsfördelningen i hemmet (och jag själv är tyvärr inget undantag).
- Det är mycket riktigt så som Ström hävdar att nya läkemedel provas ut på både män och kvinnor – nu för tiden. Så har det inte alltid varit, och det har vi till stor del de feministiska rörelserna att tacka för. Vad som är intressant här är att Ström argumenterar för att män och kvinnor inte skiljer sig åt i något väsentligt avseende, och därför är det inget problem med att bara låta män delta i farmakologiska studier. I mina ögon blir detta inkonsekvent: i vissa situationer är könsskillnader väsentliga, i andra ovidkommande. Vem avgör i vilka sammanhang könsskillnader har betydelse?
- Ström belyser det faktum att män sällan söker hjälp, särskilt inte för psykiskt lidande. Detta är något jag är väl bekant med från mitt eget forskningsfält (män och depression). Det förvånar mig dock att Ström inte problematiserar detta, utan betraktar det som en självklarhet, som om det vore naturligt för män att inte söka hjälp – inte som ett uttryck för ett kulturellt manlighetsideal där män skall vara starka, kompetenta, klara sig själva och inte visa några tecken på fysisk eller emotionell svaghet. Detta är ytterligare ett exempel på Ströms essentialistiska syn på manlighet: män söker inte hjälp av samma skäl som de är tävlingsinriktade, riskbenägna och bättre på spatial rotation. Sett ur det perspektivet är det förstås helt i sin ordning att män skall ha rätt till mer avancerad sjukvård än kvinnor.
- Jag håller med Ström om att mäns våld är en angelägen fråga, och också jag undrar ibland om det i alla lägen är relevant att skilja mäns våld mot kvinnor från mäns våld mot andra män. Kvinnors våld mot män är förmodligen också ett outforskat område, inte minst för att det är så tabubelagt. (Man kan fråga sig om detta tabu är ”naturligt” för mannen eller om det är ett kulturellt manlighetsideal?) Vad jag däremot inte förstår, och inte riktigt kan acceptera, är att Ström ställer mäns våld mot kvinnor mot mäns (och kvinnors) våld mot män. Genom att ställa dem i kontrast mot varandra relativiserar han dem, vilket i praktiken innebär ett förringande av mäns våld mot kvinnor. Jag vill gärna tro att det är möjligt att hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt och att man alltså kan tala om våld, män och kvinnor utan att spela ut kategorierna mot varandra.
Huvudproblemet med ett essentialistiskt synsätt är att avgöra vad som egentligen utgör tingens essens. Vad är egentligen det ”evigt kvinnliga” eller ”genuint manliga”? Var går gränsen mellan arv och miljö, biologi och kultur? Sådana diskussioner tenderar att bli fruktlösa, eftersom de sällan låter sig avgöras empiriskt. Vad Ström betraktar som naturligt för män respektive kvinnor behöver inte vara det, och är det förmodligen heller inte som man ser till den enorma variation som förekommer mellan olika kulturer världen över. Bara en sak tycks gemensam: att det förekommer någon form av arbetsdelning mellan könen, men hur den ser ut är praktiskt taget godtyckligt.
Referenser
Magnusson, E. (2003). Psykologi och kön: från könsskillnader till genusperspektiv. Stockholm: Natur & Kultur.
Ström, P. (2011). Sex feministiska myter: sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund. Stockholm: Stiftelsen Den Nya Välfärden. (Tillgänglig från http://www.dnv.se/mou/Sex_feministiska_myter_bok.pdf)
Bra skrivet! Skönt med pålästa människor som punkterar Ströms bok.
SvaraRaderaMycket skönt att läsa. En litet önskemål hade varit små länkar efter uttryck som "flera studier visar" osv. Det skulle bespara det annalkande Strömmingstimmet en del tangentbordsslitage.
SvaraRaderaSäger som Susanne och tackar för ett bra inlägg!
SvaraRaderaStefan Björk gör vad han kan för att missförstå Pär Ström, men vem hade väntat sig något annat?
SvaraRaderaBjörk har några lama invändningar, men inte mycket mer. Feministiskt fikonspråk är för Björk mer tilltalande än att försöka förstå männens situation i dagens Sverige.
Att göra genuskarriär verkar vara enkelt; håll med om allt feministiskt som sägs - och du blir befodrad...
Såvitt jag vet känner jag ingen Hjalmar, men Hjalmar känner tydligen mig så väl att han vet vilka motiv jag har (att missförstå Pär Ström) och att något annat heller inte var att vänta. Hur har Hjalmar lärt känna mig så väl, uppenbarligen bättre än jag själv känner mig?
SvaraRaderaDet är möjligt att mina invändningar är ”lama”, jag vet inte; Hjalmar gör ingen ansats att försöka förklara på vilket sätt de är ”lama”, inte heller på vilka punkter jag har missförstått Ström.
Jag blir också nyfiken på vad ”feministiskt fikonspråk” är för något?
Slutligen får jag gratulera Hjalmar till att ha funnit en framgångsrik karriärväg som tydligen ofelbart leder till ”befordran”; inom vilken organisation framgår dock inte av Hjalmars kommentar.
En kommentar angående kommentarer: Kommentera gärna, men jag publicerar inte kommentarer som uttrycker sig nedlåtande om andra personer. Skall här förekomma påhopp, skall de antingen vara riktade mot mig, eller komma från mig.
SvaraRaderaDet betyder att jag har hållit tillbaka en del kommentarer, men tackar för uppmuntrande tillrop från ”Fredrik” och ”Turte”, samt ett länktips som berör en del av det som faktiskt är mitt forskningsintresse: http://www.dagenskonflikt.se/feline/del-1-mellan-samhalle-kon-och-psykofarmaka/
Var det här det bästa du kunde komma med? Du svarar inte ens på någon myt. Det är en salig röra av halmgubbar och skitsnack.
SvaraRadera- att du inte ser myterna betyder inte att de inte finns.
- du blandar ihop vad som argumenteras. Feminister påstår att könsskillnader främst är miljöpåverkade medan Pär och forskarvärlden säger något annat.
- kvinnors fria val. Kan du inte acceptera det? Jobbar man 80% ska man också ha 80% lön.
- siffrorna kommer från SCB. De kan antagligen sin sak. Kom ihåg att feminister påstår att kvinnor jobbar DUBBELT mot mannen.
- läkemedelsbolagen avgör väl vem som är bäst för testerna. Eller ska en panel med avdankade politiker avgöra det?
- du håller med Pär/vetenskapen, good for you!
- du har uppenbarligen missat att staten har stiftat specifika lagar för att skydda kvinnor när de är mindre våldsutsatta. Varför finns det ingen manfridslag?
Att dessutom stavar Pärs namn fel är härskarteknik och typiskt feminister. Pinsamt!
För min del är det helt okej att Pinjata betraktar mig som inkompetent och förvirrad, liksom att den text jag skrivit bara är en ”salig röra av halmgubbar och skitsnack” – men med den utgångspunkten tror jag inte det är möjligt att mötas i en meningsfull dialog.
SvaraRaderaUtan att avgöra huruvida "myterna" är punkterade eller ej vill jag påpeka ett par saker. För det första är de feminister som hörs i media inte alls "akademiska, filosofiskt medvetna feminister" som inte nedlåter sig till förenklingar och generaliseringar. Tvärtom. För det andra så är historiska problem som idag är fixade just historiska problem. Det hindrar inte (många) feminister från att fortsätta hävda dem som om de vore sanningar i dag. För det tredje verkar du själv konstatera att skillnaderna mellan könens möjligheter trots allt är mycket små, och här kommer det viktiga in: Motiverar denna skillnad, som kanske inte ens kan anses vara statistiskt säkerställd längre, en politik som i praktiken innebär könsapartheid? Nej, givetvis inte. Alla politiska beslut som innehåller kön som kriterium (bidrag till diverse projekt, kvotering till yrken, satsningar på ena könet, socialtjänstlagen etc) borde därmed omedelbart omarbetas. Detta är ett självklart krav i en liberal demokrati och det verkar vara ett stort problem för de feminister jag har haft att göra med.
SvaraRadera"För min del är det helt okej att Pinjata betraktar mig som inkompetent och förvirrad, liksom att den text jag skrivit bara är en ”salig röra av halmgubbar och skitsnack” – men med den utgångspunkten tror jag inte det är möjligt att mötas i en meningsfull dialog."
SvaraRaderaVad skönt, då slapp du svara på Pinjatas inlägg...
CaseyJones
Förvisso känner Du inte mig, det blir lätt så på Nätet - bedöm mig efter vad jag skriver! Bakgrunden är: en feministisk kommentator på Pär Ströms blogg 'GenusNytt' hänvisade till Din recention av Ströms senaste bok.
SvaraRaderaJag var lite kort i min tidigare kommentar. Genom att läsa delar av bloggen, så placerade jag Dig i feministlägret, rätt eller fel. Därav "vem hade väntat sig något annat?" Därtill kallar Du Ström för "antifeministen". Själv kallar sig Ström för jämställdist, vilket även jag gör/är.
Nej, doktorander i genusvetenskap får säkert inte lära sig något om 'feministiska myter'... Självkritik är inte feminismens starka sida. Ströms bok verkar i grunden handla om värderingar, om individuell frihet under ansvar tex - alltså motsatsen till den feministiska kollektivismen.
Vetenskapliga feminister vill gärna skapa sig ett eget språk, som få utomstående förstår - och skaffar sig en 'von oben'-attityd som är väldigt lätt att avsky. Forskare måste förstås skaffa sig en begreppsapparat, men när hela samhället (särskilt universiteten) ska genomsyras av feministernas sjuka überteorier, och all opposition avfärdas med "det här förstår inte ni"... Det retar folk, jag lovar. Därför skrev jag "feministiskt fikonspråk".
Sveriges totalitära 'statsreligion' - feminism - har ingen officiell opposition, eftersom gammelmedia förhindrar nästan all debatt. Så vi jämställdister får helt enkelt göra vårt bästa.
Om Du inte vet vad 'genuskarriär' är, så rekommenderar jag läsning av matematikern Tanja Bergkvists blogg. Hon är mycket utförlig.
Om kommentarerna består av förklenande av mig som person, enbart baserat på ett blogginlägg jag skrivit, och inte en kritik av vad jag faktiskt skrivit, ser jag inte riktigt poängen med att försöka kommentera dem.
SvaraRaderaDet gör mig ärligt talat ledsen att det är det som tycks förena de kritiska kommentarerna: jag gör ”vad jag kan för att missförstå Pär Ström”, jag kommer med en ”salig röra av halmgubbar och skitsnack”, jag använder mig av härskartekniker, och så vidare.
Och visst kan jag svara på kritiken som Pinjata för fram:
1. Att jag inte ser ”myterna” betyder helt riktigt inte att det inte finns. Det betyder däremot att det inte är allomfattande myter som förekommer överallt i samhället. Det är till exempel inte myter jag möter i den akademiska värld som är min vardag, vilket förvisso inte hindrar att det är myter som förekommer i Pär Ströms, Pinjatas och CaseyJones vardag. Hur som helst, grundproblemet här är att Pär Ström klumpar ihop alla feminister och drar dem över en kam, när det i själva verket finns många olika sorters feminister och därmed också många olika sorters feminism.
2. Nej, jag blandar inte ihop vad som argumenteras. Jag är fullt på det klara över att Pär Ström argumenterar för att det finns väsentliga biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det är detta jag benämner essentialism. Däremot är ståndpunkten att könsskillnader är förvärvade inte detsamma som social konstruktionim. Den forskning Ström hänvisar till är dessutom selektiv; det finns en hel del forskning som inte alls är lika entydig på det här med könsskillnader. Och även om man lyckas ”mäta” könsskillnader är det oftast omöjligt att avgöra huruvida det handlar om arv eller miljö.
3. Den tredje punkten förstår jag inte. Jag kan inte se att jag någonstans i mitt inlägg har tagit ställning mot kvinnors valfrihet, eller att man skall ha lön i relation till arbetstiden. Jag misstänker att Pinjata kritiserar mig för något han själv projicerar på mig.
4. Bara för att siffror kommer från SCB betyder det inte att de är exakta modeller av verkligheten. Om SCB är lika slarviga med mätteori och statistik som forskarvärlden har jag dock inte större tilltro till SCB:s siffror som något annat. Som man ropar får man svar.
5. Nej, läkemedelsbolagen bör inte själva avgöra vilka som är bäst för testerna. Men det skall inte heller politiker göra. Däremot finns det system med etiska kommitteer, och alla försök på människor måste etikprövas. Det är bland annat systemet med etikprövningar som förhindrat den tidigare androcentrismen inom den medicinska forskningen.
6. Pinjatas kommentar om att jag håller med Pär och vetenskapen har jag svårt att förstå annat än som ett förklenande av mig som person, och ett av skälen till att jag ursprungligen inte såg någon mening med att svara på Pinjatas kommentar.
7. Visst ligger mycket fokus på mäns våld mot kvinnor, och om jag förstår Pinjata rätt menar han att män i större utsträckning är offer för våld än kvinnor. Men om nu förövaren i en klar majoritet av fallen är män, oavsett om offret är man eller kvinna, borde inte det stämma till eftertanke? Och det faktum att våldet i allmänhet ser olika ut beroende på vilket kön det gäller? Våld mot kvinnor sker i nära relationer, av män som kvinnorna har en nära relation till. Våld mot män sker till övervägande delen i samband med kroglivet. Är det något som borde fokuserar är det kanske mäns våldsbenägenhet?
Eftersom jag misstänker att detta kommer att leda till flera personangrepp, räknar jag med att detta blir mitt sista inlägg i frågan i den här kommentarstråden. Fortsatta kommentarer kommer jag bara att publicera om de innehåller konstruktiv kritik av det jag skrivit, inte förklenande kommentarer av mig som person.
Dessutom får ni gärna sluta vara anonyma.
Hjalmar, tack för ditt förtydligande. Själv är jag mycket tveksam inför stämpeln ”feminist”, just för att det är en stämpel som det finns så mycket föreställningar kring. Om jag skulle kalla mig feminist skulle jag genast behöva svara på frågor av den typ jag fått här i kommentarsfältet (vilket jag uppenbarligen får ändå genom).
SvaraRaderaJag ansluter mig gärna till Eva Magnussons definition av feminism: ”den som kallar sig feminist menar att kvinnor och män är lika värdefulla mänskliga varelser. Dessutom menar den feminist att det fortfarande krävs samhällsförändringar för att alla kvinnor ska kunna leva trygga och tillfredsställande liv” (Magnusson, 2010, s. 15). Däremot är jag något mer tveksam inför definitioner som t. ex. Lena Gemzöe för fram, där, om jag förstått saken rätt, också ett politiskt engagemang är en förutsättning för att få kalla sig feminist.
Över huvud taget, vad som menas med jämställdhet, feminism, och så vidare, varierar väldigt mycket beroende på vem som använder orden.
Jag tycker det är bra med en politiskt grundad mansrörelse, men jag kan inte riktigt förstå varför man gör feminismen (och i så fall vilken variant av feminismen?) till huvudfiende.
Jag tycker att din analys av Pär´s bok är minst lika flytande och oprecis som du anser att hans bok är.
SvaraRaderaFrågan är om man ska ta din analys på allvar eller om man ska ta boken på allvar. Recensionen hjälper mig inte att välja.
Jag har inte recenserat Ströms bok, jag har förtydligat att hans resonemang bygger på en essentialistisk syn på könen, och denna essentialism är i sig problematisk eftersom det inte går att dra tydliga gränser mellan arv och miljö, mellan biologi och kultur, mellan essens och social konstruktion.
SvaraRaderaPrecis som du skriver handlar det i grund och botten om att välja världsbild, och här tror jag att vi alla är lika vilse. Jag tvivlar på att det finns några absoluta sanningar att klamra sig fast vid.
Själv sätter jag likhetstecken mellan feminism och genusvetenskap, men det finns väl grader i helvetet :-) .
SvaraRaderaDu skriver om EM:s definition av feminism. Personligen uppskattar jag den första meningen, men anser att den andra är enögd då den inte innefattar män. Både män och "kvinnor ska kunna leva trygga och tillfredsställande liv”!
Alltså kan jag inte vara feminist, jag kallar mig jämställdist istället.
Feministerna vill att jag ska känna skuld för sådant jag inte gjort, för sådant som inträffade innan jag föddes och för vad som sker/har skett i länder jag aldrig varit i... Det faller på sin egen orimlighet. Att ersätta förtyck av kvinnor med förtyck av män är inget framsteg. Feminismen är död för mig, förhoppningsvis är äkta jämställdhet framtiden.
Betydelsen samvarierar tydligen med politisk bakgrund, med övervikt åt vänster.
"Huvudfienden" har blivit feminismen, eftersom den är så känslokall inför män, män beskrivs som förrövare och onda, kvinnor är goda och offer för männens brottslighet. Dessa stereotyper pumpas ständigt ut i gammelmedia, dock börjar både män och kvinnor reagera på orimligheterna.
Jag är egentligen mer intesserad av jämställhet och likhet inför lagen, än någon mansrörelse.
Hjalmar, du skriver om ”feministerna” som vill att du skall känna skuld, att feminismen är känslokall inför män och att den beskriver män som onda förövare.
SvaraRaderaVilka feminister är det du pratar om?
Du har väl inte missat hur Tiina Rosenberg 'kräks på män', hur Gudrun Schyman kallade svenska män för talibaner, hur Ireen von Wachenfeldt kallade män för djur?
SvaraRaderaAvantgardisterna drar PK-etablisemanget med sig i sitt förtryck av/förklenande av svenska män.
Behöver jag påminna om hur Riksdagen, universiteten och gammelmedia är fullständigt infekterade av feminister av olika kulörer? Alla lika glada över att ha hittat ett säkert näringsfång!
Svenskarna är extremt trendkänsliga, och nu är det feminismen som gäller. Man brukar säga att endast en idé i taget får plats i Stockholm (det är lågt i tak hos gammelmedia). Vi får väl se hur länge...
Stefan
SvaraRaderaJag som egentligen är mer intresserad av evolution än av genus har ändå fastnat i en fundering:
Hur upprätthålls sexuell selektion för arten Homo Sapiens i en kulturellt konstruerad bio/sociotop där genus/köns skillnader är stigmatiserade.
Blir det inte lite som en enkönad evolution.
Dvs att arten successivt förenklas och på lång tidsaxel återgår till det tillstånd som rådde före den kambriska explosionen.
Enkönade arter har ännu inte uppfunnit vare sig språk, ångmaskin, dator och litteratur.
De har det nog lite trist jämfört med oss tvåkönade arter som begåvats med den underbara förmågan att påfågla och därmed kunna bygga hus.
Jag vet inte vilka feminister Hjalmar pratar om, men här kommer ett litet axplock av framstående feminister med mycket makt som skuldbelägger män med hjälp av vidriga uttalanden som aldrig hade accepterats mot andra grupper än vita män: Margareta Winberg, Gudrun Schyman, Ireen von Wachenfeldt, Eva Lundgren, Linda Skugge, Amanda Schulman och Claes Borgström. Få feminister kritiserar dessa personer, tvärtom. Hade det varit andra människor som gjort liknande uttalanden om andra grupper hade det varit omedelbar uppsägning och offentlig ursäkt som gällde.
SvaraRaderaPå sin blogg Psykologidoktoranden så kritiserar Stefan Björk flera av Pär Ströms påståenden. Här skall jag kommentera varför denna kritik till stor del baserar sig på felaktiga antaganden från Björk själv.
SvaraRadera”Vad är det för feministiska myter som Ström försöker vederlägga? Det han kallar ”myter” är ingenting jag känner igen från det feministiska tankegods jag känner till, men som doktorand i genusvetenskap och psykologi kan det förstås vara så att jag i första hand kommer i kontakt med den akademiska, filosofiskt medvetna feminismen som inte nedlåter sig till sådana förenklingar och generaliseringar som Ström gör.”
Det enkla svaret här är att språk inte styrs av elitens tyckande så när Pär Ström kommunicerar i sin bok använder han inte ett sätt att skriva som bara skulle begripas av akademiskt/filosofiskt medvetna eliter. Istället så gäller retorikens regel att nivån av en text skall anpassas till läsarna av texten.
Vad Stefan Björk missat är att detta även gäller honom själv. Han tar istället ideer om språk som en liten högutbildad minoritet har och applicerar det på vad Pär Ström skriver, resultatet blir kommunikativt fiasko. Björk hävdar sig inte känna igen den feminism Ström beskriver. Detta är enkelt förklarat. Vad Björk hänvisar till är filosofi/tolkning. Vad Ström hänvisar till är de konkreta politiska/offentliga åtgärder som blir resultaten.
Fortsättning hittas på Aktivarum
http://aktivarum.wordpress.com/2011/06/21/angaende-psykologidoktorandens-kritik-av-par-strom/
Hej Stefan,
SvaraRaderajag vill bara säga att ditt inlägg om Ströms bok var uppfriskande och uppmuntrande läsning. Du lägger debatten på en hög nivå och kryssar smidigt mellan personangrepp i detta kommentarfält. Jag upplever också dig som saklig och neutral till skillnad från många antifeminister som tar del av denna debatt, som tycks mig vara helt förblindade av sin vrede mot feminismen.
Jag kommer intresserat följa din blogg i fortsättningen.
JB
Tack, ”Aktivarum”, för ännu ett inlägg som åtminstone delvis tar det jag skriver på allvar. Tråkigt nog är debattnivån låg, och återigen utpekas jag som en mindre vetande idiot.
SvaraRaderaEn replik till Aktivarum, dock, är att jag är akademiker, och jag rikar mig också till akademiker med min blogg, alltså en ”elit” med Aktivarums ord. Min kritik av Per Ström är filosofisk, inte politisk. Jag försöker belysa den grundantaganden eller den världsbild som ligger bakom Ströms argumentation. Det är alltså inte ett retoriskt misstag; jag har aldrig gjort anspråk på att skriva för en större publik.
Dessvärre tycks Aktivarum förkasta allt som inte ansluter till ett traditionellt positivistiskt paradigm, varför jag misstänker att någon längre replik inte är meningsfull.
Anders, jag är inte riktigt med på dina resonemang om evolution. Du tycks förutsätta att jag förespråkar något slags utplåning av könen, kanske också av sexualitet?
Stefan
SvaraRaderaNej jag vet egentligen inte vad du förespråkar.
Det är bara det att jag återkommande funderar över hur "genusvetenskapen" lyckas hantera den biologiska processen sexuell selektion (könsurvalet).
Genusdiskursen verkar ju åtminstone som jag ytligt kan tolka den i media i huvudsak behandla en föreställning om att hanar och honor av arten Homo Sapiens skulle besitta en väldigt speciell särställning relativt resterande tvåkönade däggdjur på denna planet:
Dvs att under miljoner år av evolution inte ha varit utsatta för det sk "könsurvalet" och som det verkar att för all framtid i en av genusvetenskapen speciellt konstruerad "sociotop" kunna utvecklas i den endimensionella gradienten "naturligt urval". (dvs det tillstånd som gäller för enkönade arter såsom bakterier, virus och enklare former av arter som bevistar hav och jordmån.)
Dvs en längtan efter det som kanske skulle kunna benämnas "en icke essentialistisk position" eller som det tidvis beskrivs: drömmen om Tabula Rasa.
Jag får liksom inte ihop det med min logikhjärna.
Varför skulle Homo Sapiens besitta denna unicitet.
Blir det inte lite besläktat med Bibelns budskap om att människan skulle vara något väldigt mycket finare och bättre än alla andra arter som befolkar denna planet.
Jag har alltid varit så här. Att dra saken till sin spets.
Det fick min mamma erfara redan 1962 då jag med kraft vägrade Söndagsskolan. Mamma har berättat.
Jag sa tydligen ungefär: Jag vill inte. Nej! Jag tycker inte om att man ljuger och förenklar. Jag skämdes liksom åt Prästen.
Det gör jag ofta fortfarande.
Kortfattat:
Det är en biologisk omöjlighet att utradera könsskillnader. Det är ju i huvudsak könsskillnaderna och driften att skapa kön/ genusolikheter (att göra kön)som är hela modernitetens centrala drivkraft. Nu när kyrkan gett upp så är väl det mesta inriktat på detta. Läs bara av Stockholms urbankultur.
Den skriker ut: JAG VILL GÖRA KÖN.
Det blir väldigt paradoxalt att då samtidigt läsa av genusdiskursen i landets kulturspalter där man försöker berätta motsatsen.
Hallå! Hur blind kan man vara tänker jag.
Livet för Mormor o Morfar var bevisligen betydligt enklare.
Då gällde det att med gemensam och komplementär kraft och förmåga att skaffa mat.
Anders, det flukturerar många missförstånd kring vad genusvetenskap egentligen är.
SvaraRaderaDet finns inga inbyggda ontologiska grundantaganden av typen ”kön har ingen betydelse” i genusvetenskapen.
”Jag vill göra kön”, skriker du, och jag håller med! Det genusvetenskapen studerar är hur det går till när människor gör kön. I detta finns inga specifika utgångspunkter att män och kvinnor skiljer sig åt, eller att de inte gör det.
Genusvetenskap handlar om hur vi ger biologiskt kön betydelser som får konsekvenser för individer och samhället i stort.
Stefan
SvaraRaderaÄr det som du säger så blir jag glad.
Men jag måste erkänna att att Genusvetenskapen inte direkt anstränger sig för att visa upp detta vetenskapliga ansikte.
Den bild som produceras ut till oss betraktare innehåller för mig flera lager av ideologiska hinnor som skymmer det vetenskapliga. (en förklaring till varför relativt många har svårt att hålla isär feministiska maktsamtal från den renodlade vetenskapsanalysen.)
Lite besläktat med hur vissa mörka ideologier i början av 1900- talet försökte stjäla evolutionsläran med mörka syften.
Huu jag får kalla kårar av sådant.
Evolutionen av vårt neocortex är naturligtvis orsaken till att vi har sådana problem med kön kontra genus.
Men mig spelar det egentligen ingen roll. Genus är bara en representation och en förlängning av kön.
Naturligtvis lika mycket underställd både naturligt och sexuellt urval.
För hur skulle det annars bli. Ett jäkla tråkigt landskap helt befriat från funktionella partnervalsarenor.
Hona söker hane och vise versa.
(Min hona ville ha en naturvetare och min hjärna en naturvetenskaplig psykoterapeut och sen fick vi tre gulliga avkommor.)
Var finner du ”den bild som produceras ut till oss betraktare”? Vore intressant att veta hur föreställningar om en vetenskaplig disciplin formas.
SvaraRaderaPär svara bara på det han blivit matat med. Det spelar ingen roll vad du tror social konstruktion är. Vad Pär besvarar är "vetskapen" om att man inte föds till pojke o flicka. Vilket man enligt honom gör, enligt hans fakta gör man det. Detta kan man inte förneka. Detta leder till olikheter mellan könen. "Social konstruktioner" är ett felaktig ord som ska hållas utanför då det kan tolkas på flera olika sätt.
SvaraRaderaDå vi föds till olika kön agerar vi olika och gör olika saker, vi gillar olika, tycker olika. Det är alltså detta han har besvarat. Det kryllar av genusexperter, feminister som vill få oss att tro att vi inte föds till pojke o flicka utan till något tomt skal.
Detta är alltså fel enligt fakta.
Att du nu väljer att acceptera detta, men att säga att det inte är det som det handlar om, är att förvrida sanningen och är taget ur luften. Pär säger alltså att vi är olika för att vi föds olika. Om detta enligt dig medför "sociala konstruktioner" som utnyttjas till mäns fördel är en helt annan femma. Alltså ett svar åt genusexperter och feminister som vill få oss att tro annat. Detta är ingen helig text om hur precis samhället är uppbyggt som det är just nu.
Dessa sociala konstruktioner och strukturer är fel att ses på som något till fördel för män och pojkar. Detta används till att lyfta upp kvinnor på mäns bekostnad, och kollektivt skuldbelägga pojkar och män för att gynna kvinnor. Manlig är något helt annat än social konstruktion och arv. Att vara manlig macho är inget fel, även då det är ovanligt. Bara vara manlig är inget fel som ska skuldbeläggas eller ändras för att våra kvinnor vill det.
Dels om vi nu ska leka med din fantasi, social konstruktion och se det ur kvinnors synvinkel, jag vet att dessa knappast tror eller tycker att dom är socialt underordnade män enligt biologiskt arv och miljö. Detta skulle betyda att deras fria val, vilket dom alltid har är felaktiga och något som dom egentligen inte vill. Det är ju en ganska liten minoritet som tycker som "genusexperterna".
Genus är utformat efter offerkoftan för att den ska passa in i offrens fantasi. Sen finns det några smarta människor som väljer att göra karriär inom detta, följer med strömmen helt enkelt och bryr sig inte om dom skiter på varje man som gått på denna planet.
"Även om jag ifrågasätter Ströms åsikt att män av naturen är mer risktagande och tävlingsinriktade (det finns studier som pekar på motsatsen, och över huvud taget är det ett metodologiskt och epistemologiskt omöjligt projekt att försöka skilja mellan arv och miljö)" Nej det gör det inte, finns ingen sådan konkret faktakorrekt undersökning. Det kanske på sin höjd finns ihop fnissade ideologier inget mer.
"Vad jag däremot inte förstår, och inte riktigt kan acceptera, är att Ström ställer mäns våld mot kvinnor mot mäns (och kvinnors) våld mot män. "
Vilket han gör för att besvara och upplysa om att något saknas i den offentliga debatten.
Då feminister medvetet väljer att inte ta upp kvinnors våld mot män, ställer man ju också på ett sätt mäns våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män mot varandra. Avsaknandet om det våldet är det relevanta och förklarar varför han gör det. Män kan idag inte ta upp kvinnors våld mot män. Det går inte. Ge mig gärna lite tipps på det hörru! Pär försöker helt enkelt ta upp kvinnors våld mot män på det ända sätt som går. Jag menar om en person som ska syssla med jämställdhet Gudrun.S inte ens accepterar att det finns sådant våld. Vad gör man? Alltså en kvinnlig könsroll som skadar män.
Genom att bevisa och jämföra att det minsann är flera kvinnor som slår män i relationer är ett bra och förtydligande till alla korkade människor som inte kan tänka själva.
Vart ledde detta oss sist, jag vill minnas en Eu-kommission om mäns våld mot kvinnor. Inget om våld generellt, inget om kvinnors våld mot män. Hmm konstigt att vi reagerar och försöker föra på tal kvinnors våld mot män, i detta exempel i form av en bok. Mycket konstigt att folk kallar sig anti feminister, jag undrar jag...
Stefan Björk skrev: "grundproblemet här är att Pär Ström klumpar ihop alla feminister och drar dem över en kam, när det i själva verket finns många olika sorters feminister och därmed också många olika sorters feminism."
SvaraRaderaNär han pratar om feminister menar han förstås radikalfeminismen, den fåran som måste sägas dominera feminismen totalt i media, på universitetem och i politiken. Eller menar du att särartsfeminismen har så mycket att säga till om i Sverige?
Man kan inte belysa vad som ligger bakom Pär Ströms grundargumentation om man tolkar Pär Ström genom ett filter som man vet han inte använde. Det är som att läsa grekiska med hjälp av en tysk ordlista.
SvaraRadera”Dessvärre tycks Aktivarum förkasta allt som inte ansluter till ett traditionellt positivistiskt paradigm, varför jag misstänker att någon längre replik inte är meningsfull.”
Här uttrycker Björk en helt felaktig uppfattning av begreppet debatt. Det spelar ingen roll vad jag ansluter mig till. Debatt går ut på att kunniga personer debatterar olika åsikter – inte för att få den andra att ändra sig…
…utan för att publiken skall få förståelse för varför man har de åsikter som debatteras.
Samt för att man själv skall tvingas ha så bra lösningar som möjligt vilket per definition är omöjligt utan motstånd.
Demokratisk debatt ger helt enkelt bättre resultat vad gäller lösningar på problem.
http://aktivarum.wordpress.com/2011/06/22/angaende-psykologidoktorandens-svar-till-aktivarum/
Hej Stefan.
SvaraRaderaEssentialism är ett uttryck jag är lite undrande över. Din/Magnussons definition av en essentialisisk position låter som en halmgubbe. (I grunden är jag biolog, och biologens startpunkt är variationen. Det man beskriver är hela tiden antingen lite mer eller aningen mindre. Skarpa definitioner och det svartvita är ytterst sällsynt.)
Om man påstår/kan påvisa att det finns biologiska givna skillnader mellan könen, räcker det för att vara essentialist? Eller ska det till ett värderande moment, att man också tycker det är rätt att det finns dessa skillnader?. Eller är det att påstå att "Så här är alla kvinnot/män"?
Det två senare varianterna tycker jag inte du kan tillskriva Pär Ström.
För mig är det inga problem med kön och genus, det biologiskt givna och dess sociala/kulturella uttryck. Men för mig är det klart att genus är ett sekundärt fenomen, det är reaktioner på givna förhållanden, biologiska som sociala och kulturella.
En nyligen publicerad sammanfattning om förhållandet arv och miljö. http://www.vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr22011/essabaratillsammanskangenerochmiljoorsakabeteenden.4.122a0d251301f4f334580001849.html
Hälsningar
Nils D
Nils, jag är medveten om att biologer tänker annorlunda kring detta och att ett begrepp som essentialism är främmande inom biologin. Förhållandet är annorlunda inom psykologin, och det är också utifrån en psykologisk kontext som jag – möjligen obefogat – använder stämpeln essentialism.
SvaraRaderaBiologer har för övrigt länge kritiserat psykologin och framför allt ”evolutionspsykologi” för att grundligen ha missförstått evolutionen. Jag är dock inte särskilt insatt i den debatten, men jag betvivlar inte att biologerna har fog för sin kritik (jag är en rent allmänt ganska psykologikritisk psykolog).
Jag håller med dig om att de flesta könsskillnader handlar om gradskillnader, och för det mesta (alltid?) är inomgruppsvariationen betydligt större än mellangruppsvariationen. Att då uttala sig generellt om män och kvinnor utifrån genomsnittsvärden är, statistiskt sett, felaktigt.
Det Ström hävdar är att könsskillnader på strukturell nivå, till exempel det faktum att majoriteten av alla ledamöter i bolagsstyrelser är män, återspeglar biologiskt givna fakta. Detta innebär, implicit, att män respektive kvinnor är mer eller mindre lämpade för olika samhälleliga uppgifter. Om det inte är ”ett värderande moment”, så är det i alla fall snubblande nära.
Jag kan inte säga att Ström har fel, och jag har heller aldrig sagt det. Det kanske är så att samhället återspeglar något slags biologisk skillnad, men givet de metodologiska svårigheterna att bena ut vad som är ”biologi” respektive ”sociokultur”, ser jag ingen anledning att ta strukturella olikheter för givna; dessa har nämligen skiftat betänkligt genom historien, och skiftar också avsevärt mellan olika kulturer.
Du skriver att ”genus är ett sekundärt fenomen, det är reaktioner på givna förhållanden, biologiska som sociala och kulturella”. Här förstår jag inte riktigt, eftersom genus för mig är sociokulturellt. Däremot är ett vanligt synsätt att betrakta det biologiska som givet, som ett slags grund på vilket det kulturella byggs. Genus är så att säga en överbyggnad av kulturella betydelser på det biologiskt givna könet.
Om det är så du menar, förstår jag dig, men jag är inte säker på att jag håller med. Även distinktionen biologi–kultur är problematisk, och exempelvis sociologen Alan Petersen har gjort mycket intressanta studier som visar att också vår uppfattning om mäns och kvinnors biologi återspeglar kulturella föreställningar om manligt och kvinnligt. Det är inte så enkelt att skilja ut biologi från kultur, och inte heller arv från miljö.
Det är, kort sagt, en enda soppa, och jag tror Pär Ström gör ett stort misstag om han tror att han med något slags ”objektivitet” kan navigera i denna sörja.
Hej Stefan!
SvaraRaderaJag har läst Pär ströms bok med stort intresse och därför varit intresserad av den kritik som framförts mot boken. Alla recensioner jag läst som varit kritiska har dessvärre varit en orgie i att förlöjliga och förringa Pär Ström. Utom din! Därför var det befriande att äntligen läsa en kritisk recension som är anständig, tack för det!
En sak som förvånar mig mycket är att Du inte känner igen dessa sex myter/påståenden som Pär vill vederlägga. Du skriver ”Vad är det för feministiska myter som Ström försöker vederlägga? Det han kallar ”myter” är ingenting jag känner igen från det feministiska tankegods jag känner till,”. Menar Du verkligen att Du inte stött på påståendet att kvinnor tjänar mindre än män när de utför likartat arbete. Har Du aldrig hört det feministiska ”stridsropet” Lika lön för lika arbete”? Har du aldrig eller nästan aldrig råkat ut för påståendet att kvinnor dubbelarbetar (underförstått män enkelarbetar)eller att läkemedel inte prövas ut på kvinnor? Jag har åtminstone stött på dessa otal med gånger. I vanliga dagstidningar, i nyhetsprogram, i utbildningsmaterial, ja i hela samhällsdebatten förs ju dessa påståenden fram som ”sanningar” och som fakta. Om Du som jag utgår ifrån följer med i den allmänna samhällsdebatten, läser dagstidningar och tittar på nyhetsprogram, åtminstone någon gång i veckan så är det för mig en stor gåta hur Du kan ha missat dessa påståenden.
Det är intressant hur Du och många andra läser in mycket i Pärs bok. Du påstår att han har ett essentialistiskt synsätt. Andra har tillskrivet honom än det ena och än det andra synsättet och åsikter. Jag tycker man glider ifrån huvudbudskapet. Som jag uppfattar hans bok är att han tar upp 6 ofta framförda påståenden och på ett sakligt sätt med stöd av forskning , SCB och diverse utredningar slår hål på dessa myter. Budskapet är att det ofta förs fram diverse påståenden om kvinnlig diskriminering där forskningen och tillgänglig fakta inte kan påvisa detta. Att det finns en obalans i den allmänna samhällsdebatten och i det politiska livet vad gäller Genusfrågor. Att kvinnor ofta framställs som offer och män som förövare. Att verkligheten är mer komplicerad än att män som grupp är överordnande kvinnor. Att även män kan bli diskriminerade. Att män som grupp i vissa delar av samhällslivet inte är överordnad utan underordnad kvinnor som grupp. Huvudbudskapet i Pärs bok och hela hans arbete för jämställdhet är att det finns en oupplyst sida av jämställdheten som inte lyfts fram i tillräckligt hög grad. Och här tycker jag Pär gör en viktig insats för jämställdheten. Vad tycker Du?
Ett exempel som inte har med denna bok att göra men som tagits upp på Pärs blogg är att det faktum att 59 människor omkom i arbetsplatsolyckor 2010. Jag har hört om detta i massmedia. Gång på gång har det sagts att varit människor, individer, de gånger könet nämns så har det stått eller sagts män och kvinnor. Jag har aldrig läst något om fördelningen mellan könen. Det har säkert stått eller sagts men inte särskilt ofta för då hade jag inte kunnat undgå det. I Pärs blogg så framkommer det att av dessa 59 personerna var 58 män och 1 kvinna. Man kan ju undra hur tidningarna och massmedia hade skrivit/sagt om förhållandet hade varit omvända. Om kvinnor drabbas av någonting negativt i högre grad än män så vinklas det oftast som ett rent kvinnoproblem fast kanske nästan hälften av de drabbade är män. Men som i detta fall att något negativt drabbar män mycket oftare än kvinnor så händer inte motsvarande sak utan man är väldigt noga med att framhålla att både män och kvinnor drabbas. Det är en väldig obalans i media och i den allmänna debatten på hur man presenterar fakta om de olika könen.
Hej igen Stefan!
SvaraRaderaSkulle vara roligt att få en kommentar från dig angående mitt inlägg en 24 juni
Kommentar kommer, men denna vecka är jag på konferens i Thessaloniki (ISTP 2011).
SvaraRaderaDu har helt fel åsikt till lönerna. Du talar om inkomster, därför att i löne statistik finns inte gjorda arbetstimmar. Och inkomsterna mella grupper kan man inte verifiera utan att veta hur många arbetstimmar man gör.
SvaraRaderaOm du tar hel enkelt alla mäns och kvinnornas löneinkomster per år och dividerar de med alla mäns och kvinnornas arbetstimmar, hittar du, att mannens och kvinnanas lön per arbetstimme är liaka stor i Sverige.
Här har jag gjort en verifiering:
http://www.tasa-arvo.com/Sweden-svenska-kvinnans-krona.html
Pauli Sumanen, arbetstid- och lönestatistikforskare, Finland
”Anonym”: Självklart känner jag igen det du kallar myter, men inte från de (akademiska) feminister jag känner.
SvaraRaderaPauli Sumanen: Du kritiserar en åsikt jag inte har.
Du skriver: "... ser han (Pär Ström) heller inga problem med att män och kvinnor har olika yrken, att kvinnors yrken generellt sett är lägre betala än mäns..."
SvaraRaderaOch: "Flera av de studier Ström hänvisar till (och hans urval är synnerligen selektivt) är behäftade med metodologiska problem. Hur vet vi, till exempel, att kvinnor inte generellt sett underskattar den tid de lägger ned på arbete i hemmet, och män överskattar den, dvs. att Ströms
påstående att män i genomsnitt arbetar 19 minuter mer per dag i själva verket är ett systematiskt mätfel? Det finns flera studier som tyder på att såväl män som kvinnor är förvånansvärt omedvetna om den sneda arbetsfördelningen i hemmet (och jag själv är tyvärr inget undantag)."
___________________________________
Du svarar till mig: Pauli Sumanen: Du kritiserar en åsikt jag inte har.
Jog borde ha varit lite noggrannare, vad jag menade.
Jag kritiserar din åsikt till statistiska undersökningarna, som Pär (och jag) har använt. Du påstår, att Pär Ströms urval är selektiv. Att påstå sådant, kräver att du ger oss bättre statistik än Pär om tidandvändningen och lönerna.
Per visade, att i samma yrke kvinnorna får samma lön som män. Jag skrev, att kvinnornas yrken är inte lägra betalda i Sverige, om man verifierar lön per arbetstimme i årsnivå. Min undersökning stöder Pärs påstående.
Man måste skilja löner av inkomster.
Om man får 40 000 kronor per månad ock kvinnan får 32 000, är det inte orättvist, om mannen gör 200 arbetstimmar per månad och kvinnan 160. Och lönedata innehåller inte gjorda arbetstimmar, det är ett faktum. Det ser ut, att kvinnan får sämre betalt, men det är inte sanningen.
Min studie baserar (gjorda arbetstimmar per år) sig till samma Tidandvändningsundersökning (SCB) som du inte tror på, därför att du tror att det finns där "ett systematiskt mätfel". Kan du nämda en ända undersökning, som säger att just Tidandvändningsundersökningen har ett systematiskt mätfel?
T.ex. professor John P. Robinson säger i sin studie "The validity and reliability of diaries versus alternative time use measures." så här: "There is a strong likelihood that time diaries are the only viable method for obtaining valid and reliable data on activities."
Har du någonsin läst av metodiken som har använt i Tidandndvändningsundersökning?
Om du vill påstå att Pärs och min urval av statistik är selektiva, du måste ju nämna bättre statistik.
Pauli Sumanen
Arbetstid- och lönestatistikforskare
Pauli: Jag har aldrig påstått att ditt urval av statistik är selektivt. Måhändar är jag otydlig, men när jag skriver att ”flera av de studier Ström hänvisar till […] är behäftade med metodoligiska problem” syftar jag på de studier som utger sig påvisa ”naturliga” skillnader mellan män och kvinnor – inte lönestatistik. Att jag nämner studien om mäns och kvinnors tidsuppskattning i det sammanhanget är bara ett sätt att exemplifiera ett tänkbart metodologiskt problem, och med facit i hand kunde jag säkert valt ett bättre exempel (men märk väl att exemplet inte handlar om lönestatistik, utan om ”arbetstid” i hemmet).
SvaraRaderaJag betvivlar inte för ett ögonblick att löneskillnaderna mellan män och kvinnor, justerat för arbetstid och arbetets art, är små, kanske rentav obefintliga, och något annat har jag heller inte påstått.
De ”metodoligiska problem” jag pekar på handlar om det omöjliga projeketet att försöka skilja ut biologi från kultur eller arv från miljö – inte studier som undersöker huruvida män och kvinnor får samma lön för samma jobb.
Män och kvinnor har, generellt sett, olika lön för att de befinner sig inom olika yrken. Ström hävdar att det kommer sig av att män och kvinnors ”natur” är sådan att de väljer olika yrken, något som jag alltså är långt ifrån övertygad om.
Frågan hade inte varit politiskt brännande om det inte också var så att mäns och kvinnors yrkesval också var förknippade med makt; ju högre upp i makthiearkin man kommer, desto färre kvinnor. Är det också ett utslag av mäns och kvinnors ”natur”?
Men varför då flickorna då väljer yrken med lägre arbetstimmar och lägre lön, om de vill ha mera inkomster? Flickorna får nära ett nummer bättre betyg (i Finland är skolnumrena 4-10) och de kan välja först sitt kommande yrke. Pojkarna kan välja de yrken, flickorna inte bryr om.
SvaraRaderaSamma sak med hierarkin i yrkena. En doktorsavhandling (2011) påpekar i Finland, att kommande VD:n har arbetat hela sitt liv 60 timmar per vecka. En annan undersökining påpekar att av de som gör 50-60 timmar per vecka är färre än 1/3 kvinnor. En hård arbete ger resultater också i hierarkin. Det finns i högre nivåer inte tillräckligt flitiga kvinnor, varför? Är det testosteron eller annan ursak, vet jag inte. Jag är statistikforskare, som hittar ralationen, inte orsaken, (Correlation is not equal to causality). Jag kan inte säga vad är orsaken, men det ser ut att kvinnorna väljer frivilligt "lättare liv".
-Pauli Sumanen-
Pauli: Just det. Korrelation ≠ kausalitet. Biologi eller sociokultur? Många har åsikter, men vem kan säga sig veta?
SvaraRadera