»Katederundervisning« och studieresultat

I ett inlägg på DN debatt hävdar skolminister Jan Björklund att den kulturradikala vänstervågen från 1968 och framåt strävade efter att avskaffa »katederundervisningen«, och att detta är orsaken bakom segregationen i skolan och elevernas mediokra resultat. Detta fick en het debatt att blossa upp på Twitter och i P1-morgon i morse förtydligade Jan Björklund att han med katederundervisning menar att läraren leder verksamheten i klassrummet, till skillnad från eget, individuellt, lärarlöst arbete. Björklund menade att det senare enligt Skolverket är allt vanligare, och att detta är orsaken till den svenska skolans dåliga resultat.

Vad är det då Skolverket egentligen säger? Såvitt jag förstår står detta att finna i Skolverkets kunskapsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Denna är indelad i sju kapitel, där de två första består av en inledning och Skolverkets egen sammanfattning. De resterande fem är resultat från olika forskningsprojekt och forskningssammanställningar. Jag har inte brytt mig om de två första kapitlen, utan koncentrerat mig på de fem kapitel som berör forskningsresultaten.

I kapitlet Resultatförändringar i svensk skola berörs skolans resultat över tid, med fokus på de senaste 20 åren. Här framgår bland annat problematiken med betygsinflation, särskilt i ämnen där det inte finns nationella prov. Att mäta kunskap och resultat med hjälp av betyg är dock vanskligt, eftersom det är så oklart vad de mäter (se mitt inlägg om betyg och kunskap), och detta är också forskarna medvetna om:

Om man tolkar dessa förändringar som uttryck för förändringar i elevernas kunskaper och färdigheter förbättras dessa i huvudsak över tid. Det finns dock starka skäl att ifrågasätta om betygsförändringarna faktiskt återspeglar kunskapsutvecklingen. Det främsta skälet för detta är att skillnaderna i utveckling för de olika ämnena framstår som orimligt stora och dessutom oförklarliga.

(Skolverket, 2009, s. 56)

Forskarna lutar sig därför tillbaka på olika nationella och internationella jämförelser, däribland NU03:

På grundval av resultaten från NU03 är det endast möjligt att dra begränsade slutsatser om utvecklingen av nivån på kunskaper och färdigheter i grundskolan mellan 1992 och 2003. Inte desto mindre framstår den huvudsakliga resultatbilden som oförenlig med den som framträder i betygsutvecklingen … Det måste dock understrykas att direkta jämförelser inte är möjliga eftersom den nationella utvärderingen går tillbaka till 1992 och betygen endast går tillbaka till 1998.

(Skolverket, 2009, s. 60)

Om det internationella programmet för utvärderingar av elevers prestationer (Programme for International Student Assessment eller PISA) skriver Skolverket:

Även om de internationella studierna erbjuder en stor mängd information om
utvecklingen av kunskaper och färdigheter är det ändå påtagligt hur begränsad
den befintliga informationen är när syftet är att beskriva utveckling under drygt
40 år inom flera ämnesområden för flera åldersgrupper. […] I mycket kort sammanfattning pekar dessa analyser på att den svenska skolan nådde mycket goda resultat fram till mitten av 1990-talet. Ett undantag är matematik, men även inom detta område var resultaten betydligt bättre vid mitten av 1990-talet än vad som tidigare varit fallet. Efter 1995 har resultaten försämrats, och då i synnerhet inom matematik och naturvetenskap. […] Det måste också understrykas att de internationella studierna är förknippade med en rad metodproblem.

(Skolverket, 2009, s. 74–75)

Så hur är det, har den svenska skolans resultat försämrats jämfört med andra länder? Svaret på frågan är allt annat än entydigt. Det beror på vad man mäter, hur man mäter och vad man jämför med. Forskarnas analyser antyder att så kan vara fallet, men i grund och botten har de gjort en metaanalys, vilket innebär att man försöker jämföra äpplen och päron och får ett urvattnat, intetsägande mått på frukt i allmänhet. Det blir svepande generaliseringar som är så allmänna att de inte säger något av värde.

Kan Jan Björklund dra slutsatsen att den svenska skolan har försämrats och har sämre resultat? Ja, kanske, men det är ingen sanning utan just ett »kanske« – och det behöver definitivt nyanseras!

Hur är det med påståendet att detta beror på vad läraren gör i klassrummet? Detta återfinns i kunskapsöversiktens sista del, Skolans inre arbete och skolans resultat. Här framgår klart och tydligt att författarna inte har för avsikt att redovisa forskningsresultat:

Syftet med föreliggande kapitel är inte redogöra för all den empiriska forskning som genomförts kring ovanstående frågeställning och presentera en fullständig och entydig resultatbild, det vore en omöjlig uppgift. Vi vill istället visa på de förklaringsfaktorer som forskningen har behandlat inom forskningsfältet och rita upp en översiktlig karta över vad forskningen hittills kommit fram till, ibland med samstämmiga resultat ibland med motstridiga.

(Skolverket, 2009, s. 208)

Syftet är alltså att beskriva hur man bedriver forskning kring skolans »inre arbete« och vilka resultat detta kan ge – inte att uttala sig om skolan i sig! Att forska kring lärande och vad som händer i undervisningssituationen är svårt och komplext:

Undervisning och läroprocesser är fenomen som hela tiden är i rörelse, svåra att fånga i termer av enkla beskrivningar eller slutsatser om sakernas tillstånd. Ännu mer komplicerat tycks det vara att sammanföra begreppen för att se betydelsen av det ena för det andra.

(Skolverket, 2009, s. 208)

Ett problem med klassrumsforskningen är också att fokus ofta ligger på vad läraren gör och inte gör, snarare än elevens utbyte av undervisningen och vad eleven själv gör. Visserligen fastslår de att »faktorer« som berör undervisning och läroprocesser är centrala för elevens resultat, men det är oklart på vilket sätt och olika studier ger motstridiga resultat.

Forskarna ger Jan Björklund rätt i att ansvarsfördelningen för arbetet i klassrummet med tiden förskjutits från läraren i riktning mot elevens individuella ansvarstagande. Det har också skett en förskjutning mot individualisering och eget arbete. Individualisering, dvs. att anpassa undervisningen till elevens förutsättningar och behov, har positiva resultat. Eget arbete har det inte (men inte heller negativa resultat). Desto mer betonar forskarna lärarens kompetens (utbildning och erfarenhet).

Summa summarum, är undervisningsformen, framför allt den undervisningsform som kallas för »eget arbete«, orsaken till den svenska skolans dåliga resultat? Skolverkets rapport kan inte besvara den frågan, av två skäl:

1. Det är inte klart att den svenska skolan försämrats. En del nationella och internationella studier antyder det, men det är inte entydigt och siffrorna måste tolkas med förstiktighet. Dessutom behöver de stora, svepande sammanfattande måtten brytas ner. Är det hela skolan som försämrats eller bara vissa ämnen? Är det vissa elevgrupper? Vissa geografiska områden? Det går definitivt inte att dra en så långtgående slutsats som att skolan försämrats sedan 1968.
2. Det är inte klart att eget arbete (dvs. brist på »katederundervisning«) påverkar elevernas resultat. Även om det finns ett samband, är det inte säkert att det är ett orsakssamband. Det kan finnas en tredje variabel – till exempel ekonomiska och materiella resurser – som ligger bakom variationen både eget arbete och sämre studieresultat.

Referenser

• Skolverket. (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2258