Vad betyder det egentligen att ”bli” förälder?

Min avhandling kommer att handla om mäns föräldrablivande och de svårigheter de upplever i samband med detta. Jag presenterade den reviderade forskningsplanen på Genusforskarskolans vårinternat, och fick frågan vad jag egentligen menar med att »bli« förälder?

Hittills har jag lutat mig mot Philip A. Cowan och hans definition av transitions eller »övergångar« mellan olika skeden eller faser i livet:

I propose instead to describe transitions as longterm processes that result in a qualitative reorganization of both inner life and external behavior. For a life change to be designated as transitional, it must involve a qualitative shift from the inside looking out (how the individual understands and feels about the self and the world) and from the outside looking in (reorganization of the individual's or family's level of personal competence, role arrangements, and relationships with significant others). Passing a life marker (e.g., entering school) or changing one's identity (e.g., becoming a husband or father) does not in itself signify that a transition has been completed.

(Cowan, 1991, s. 5)

Konsekvensen av Cowans definition är att det inte räcker med att erkänna faderskap och få ryggdunkar av arbetskamraterna för att genomgå en sådan transition (eller övergång) till föräldraskap, vilket Cowan illustrerar med två män som råkar bli fäder samma dag:

The first new father describes marked changes in his sense of himself and his views of his responsibility to society. Initially, he feels somewhat out of control emotionally. He shifts his arrangement of household and employment responsibilities because he is determined to participate in the daily care of his child. He learns new skills in managing family affairs and in figuring out the needs of hisnewborn. He feels more excited and involved in his marriage. Gradually, he begins to regain his emotional balance.

The second new father takes some time off during the week his son is born, and then returns, as planned, to his office. He takes pride in being a father, but his basic life pattern continues much as before.

(Cowan, 1991, s. 12–13)

Den sistnämnda mannen har givetvis blivit förälder, men enligt Cowan har han inte genomgått en fullständig övergång till föräldraskap (»transition to parenthood«). Denna transition har egentligen ingenting med barnets födelse att göra, utan med en förändring av mannens inre psykologiska värld och en omorganisation av roller och relationer. Det är fullt möjligt för den sistnämnda mannen att skjuta upp detta psykologiska föräldrablivande till långt senare, kanske när han skall vara föräldraledig och på ett mer oundvikligt sätt konfronteras med föräldraskapets realiteter.

Skälet till att Cowan definierar transitioner – till exempel föräldrablivande – som en såväl yttre som inre process är en kritik av den samtida familjeforskningen som alltför lättvindligt och okritiskt använde sig av statistiska mått för att undersöka samband mellan exempelvis föräldrablivande och psykisk ohälsa. Vad säger till exempel ett samband mellan att ha fått barn och en psykiatrisk diagnos, om vi inte har närmare kunskap om vad detta föräldrablivande betyder för den enskilde mannen?

Det stora problemet med Cowans definition är att den riskerar att bli normativ. I exemplet med de två männen som blir fäder på samma dag, ligger det nära till hands att tänka att den förstnämnda mannen blivit förälder »på riktigt«, medan den senare inte har det. Att genomgå en förändringsprocess som inbegriper mannens inre psykologiska värld, uppfattas gärna som ett »bättre« sätt att bli pappa på. Att en del mäns psykologiska föräldrablivande låter vänta på sig, eller kanske aldrig infinner sig, får således en moralisk underton. De män som lyckas är »bättre« än de som inte gör det.

Vad föräldrablivande och föräldraskap innebär skiljer sig åt världen över. Att bli pappa betyder något, men det betyder inte samma sak i alla kulturer. Det betyder inte ens samma sak för olika fäder i samma kultur. Således måste såväl föräldrablivande som föräldraskap kontextualiseras. Om jag betraktar mäns föräldrablivande som en berättelse – vilket jag försöker göra – måste denna berättelse förstås utifrån varje mans egen förståelse av just föräldraskap, och denna förståelse kommer i sin tur inte ur ett vakuum utan som en positionering gentemot lokala och kulturella idéer om föräldraskap.

Män blir fäder, men det finns många olika sätt att bli far på. Berättelserna, betydelserna, upplevelserna skiljer sig åt. Och för en del fäder innebär det en omvälvande förändring likt det
föräldrablivande som Cowan skriver om, för andra inte – men man måste akta sig för att säga att de inte blivit pappor »på riktigt«. Det betyder bara att de inte uppfyller kriterierna för Cowans definition av »transition«.

Referenser

• Cowan, P. A. (1991). Individual and family life transitions: A proposal for a new definition. In P. A. Cowan & M. Hetherington (Eds.), Family transitions (pp. 3–30). Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum.