Att utarbeta eller arbeta inåt?

Fathali Moghaddam (2005) delar in forskare i två kategorier, de som »arbetar ut« (work out) och de som »arbetar in« (work in). Detta är delvis en lek med ord som inte riktigt går att översätta. Work out kan översättas med »utarbeta« eller »räkna ut«, och forskare som arbetar på detta sätt ägnar sig i första hand åt att komma på kreativa idéer om hur saker och ting hänger ihop eller formulera teorier. Ett exempel på en sådan forskare är Albert Einstein, som utarbetade geniala teorier som först många år senare kunde bekräftas genom empiriska studier. Detta gav honom Nobelpriset i fysik 1921.

Work in betyder »tränga in«, »arbeta sig in« eller »infoga«, och används av Moghaddam för att beteckna forskare som är noga med att grunda sina teorier och idéer i empiriska observationer. Forskare som »arbetar inåt« ägnar sig gärna åt glatt experimenterande och försöker först därefter förklara vad de har observerat. Ett exempel på en sådan forskare är Иван Петрович Павлов (Ivan Petrovitj Pavlov), som med sina många experiment med hundar kunde kartlägga matsmältningens fysiologi. Detta gav honom 1904 års Nobelpris i medicin.

Moghaddams distinktion mellan »utarbeta« och »arbeta sig in« har vissa paralleller med de två metoderna för slutledning, deduktion och induktion. Deduktion handlar om logisk slutledning med utgångspunkt i ett antal premisser (förutsättningar). En giltig deduktiv slutledning är med nödvändighet sann om premisserna är det. Den vanlig form av deduktion är syllogismen, som vanligen består av två premisser och en slutsats:

• Premiss 1: Alla människor är dödliga.
• Premiss 2: Sokrates är människa.
• Slutsats: Sokrates är dödlig.

Den deduktiva slutledningen spelar enligt vetenskapsfilosofen Karl Popper stor roll i den naturvetenskapliga forskningen, eftersom det är genom deduktion vi kommer fram till hur en teori kan prövas. Till exempel, om det är så att kompression av vävnad ger upphov till smärta, så kommer jag att få ont om jag slår mig på tummen med en hammare. Det sistnämnda kan prövas genom ett experiment, och kan antingen falsifiera eller ge stöd åt teorin (dock aldrig verifiera den).

Den induktiva slutledningen innebär att vi generaliserar med utgångspunkt i ett antal observationer. Om alla svanar jag hittills observerat är vita, kan jag dra slutsatsen att alla svanar är vita. Det räcker dock med en enda svan som inte är vit för att falsifiera en induktiv slutsats av det kategoriska slaget. Mer vanligt är att man uttrycker sig mer försiktigt, till exempel att mer än 99% av världens alla svanar är vita. Då kan den induktiva slutledningen luta sig tillbaka på sannolikhetsteorin, och med utgångspunkt i de observationer vi gör kan vi bedöma säkerheten i vår induktiva slutsats.

I vetenskaplig, kvantitativ forskning brukar man säga att deduktion handlar om att arbeta från teori till empiri, dvs. formulera kriterier för hur teorier kan prövas genom observation och experiment. Man kan tänka sig, även om liknelsen slirar, att forskare som med Moghaddams ord föredrar att »utarbeta« teorier, lutar sig tillbaka på deduktivt tänkande.

På motsvarande sätt brukar man säga att induktion handlar om att arbeta från empiri till teori, dvs. att med utgångspunkt i observationer och experiment uttala sig om teorier eller formulera nya teorier. Forskare som då föredrar att »arbeta inåt« skulle i första hand kunna tänkas luta sig tillbaka på induktivt tänkande.

Referenser

• Moghaddam, F. (2005). Great ideas in psychology: A cultural and historical introduction. Oxford: Oneworld.
• Sohlberg, P. & Sohlberg, B.-M. (2009). Kunskapens former: vetenskapsteori och forskningsmetod. Stockholm: Liber.